Bf +3
Gjorde en hinnsvepning hos barnmorskan i fredags. Det är väl kanske en 50/50 chans att det ska hjälpa till att sätta igång en förlossning inom 48 timmar beroende på hur mogen man redan är. Nu har jag 1 cm kvar av tappen och jag var öppen ungefär 2 cm. Det enda som hände var att under lördagen släppte mer av slemproppen och jag hade en del förvärkar under kvällen och kände mig allmänt dålig i magen.
Idag har jag haft totalt tre sammandragningar. Det är så stilla, så stilla.
Ser ut som ett pluffsfejjs med de 19 kilo jag lagt på mig. Sf-måttet låg nu på 37 cm. Bebis växer ju såklart för varje dag som går ju längre på övertid jag är. Kanske blir en sån stor bebis att jag kommer spricka från Ystad till Haparanda om jag har otur. Huvvaligen, hemska tanke.
Snälla lilla söta unge, kom ut till oss nu. Vi längtar ju så.
Födardag
Har numera slutat upp att analysera minsta lilla tecken på att något kan vara på gång. Vi får nog vänta ett bra tag till som det känns nu.
Ett besök hos barnmorskan är planerat till imorgon, så vi får se hur det blir med att göra en hinnsvepning.
Fastnade visst på bild ändå
Soligt och vintrigt i Tväris.
2 dagar till BF
Efter nio månader närmar sig Dagen D. Min rygg och blygdben har nog gått i pension som det känns nu. Har än en gång svårt att ta mig fram. Gammtanterna här i byn springer fram i jämförelse med mig. Magen har definitivt sjunkit ner, står inte alls ut lika mycket längre.
Igår städade jag hela övervåningen grundligt och nu är det dags för nedervåningen. Blir en heldags göra med tanke på hur sakta jag kan förflytta mig. Efter detta är vi mer än redo.
Stinky
Hoppas det betyder att nåt är på g...
Ikväll måste vi hitta på nåt utanför detta hus väggar. Jag står inte ut att vara hemma längre. Känner mig spyless på att vanka omkring här och inte göra något.
Lazy girl
Man blir verkligen latare och latare ju längre man tvingas vara hemma. Nu händer inte nåt här. Jag går från köket till vardagsrummet för att göra frukost och lunch, och sedan tillbaka igen. Slänger max in en tvätt och drar dammsugaren, men annars är det helt lugnt. Det är just så pass att jag har energi att laga middag tills Sebber är hemma från jobbet.
Har knappt ont längre, förutom i ryggen då (vilket känns underbart), men är väldigt orkeslös. Kan sova hur länge som helst. Nytt är dock att jag badar i svett på nätterna. Är uppe och byter tröja ibland två gånger per natt. Sover jag utan har jag fläckat ner lakanen alldeles för mycket med tuttmjölk så det slipper jag gärna. Sebbe för den delen också. Dock tycker han att det är väldigt roligt att jäklas så han kladdar på dom extra mycket så att det far överallt, haha :) Läcker mer än nånsin nu, särskilt på vänster tisse.
Saknar jobbet lite, och hade gärna åkt in och jobbat en stund om det var möjligt. Fast det inser jag ju att det inte skulle gå såklart.
Har packat klart skötväskan och grejjerna vi ska ha med till förlossningen nu. Får hoppas att man har tankarna med sig så att man får med sig kameran, mobil laddare och mat och sånt också då det väl är dags.
Vad gissar ni på för datum?
Sebbe har gissat på idag, så han får vi nog stryka eftersom det inte finns några som helst känningar på bebis just nu.
Jag tror på 7 mars. Eller att vi går så långt över tiden att jag måste bli igångsatt.
Blivande farmor har sagt den 20 februari.
8 dagar kvar till bf
Åkte på garaget på Sebbes jobb och dammsög bilen. Väldigt välbehövligt i dessa tider.
Lämnade tillbaka ett linne på hm som det var ett hål i. Köpte amningsinlägg i ull på Barnens Hus. De är nästan lika stora som en bilratt, helt extremt gigantiska. Här ska förebyggas mjölkstockning på bästa sätt.
Imorgon är det en vecka kvar till det magiska datumet. Oj vad man önskade att det fanns en garanti för att bebis skulle ha tittat ut innan dess.
Nada
10 dagar kvar. Jag gissar fortfarande på att hon kommer ut den 7 mars, allt för att jäklas extra mycket :)
Hästsnurr
Ut ur bilen kom en ung tjej som var alldeles skakis, och vi hörde på håll hur hästarna levde om inne i transporten. Som tur var hade alla klarat sig och under tiden kunde de båda hästarna lugna ner sig lite. Tjejen skrek genast att en traktor måste komma och dra lös dom, men Sebbe satte sig i bilen och kunde skickligt manövrera ekipaget och ställa dom på sidan av vägen istället. Lysena hade dock lossnat uppe i snövallarna och draget var knäckt men satt fortfarande fast på kulan. Tydligen låg det en veterinär bara någon kilometer därifrån och hon kunde nog lyckas ta sig dit med låg fart.
Under tiden kom flera andra bilar där alla satt kvar och bara väntade, men en kärring kom genast ut och skrek att alla skulle flytta sig så hon kunde ta sig fram. Man kan ju undra hur en sådan människa är funtad som inte ens kan fråga om allt gått bra.
Jag är så glad att vi lyckades stanna i tid, det kunde ha gått riktigt illa om vi hade krockat. Huvva.
Sparkis
Typiskt nog gick bommarna just ner då vi närmade oss järnvägen, så vi var tvungna att vänta tillsammans med varsin bil på varsin sida. Bommarna fälldes upp och Sebbe tog sats för att putta över mig. Såklart fastnade vi och både sparken och jag flög iväg och landade mitt på järnvägen. Höll både på att skratta och pinka ner mig, precis som alla iakttagare runt omkring.
Turligt nog gick det väl! Resten av sparkturen gick i en rasande fart utför backarna, och trots att jag inte behövde anstränga mig fick jag ändå rosiga kinder.
Tack älskling för att du tog ut mig i friska luften :)
Ny vecka, 38+0
Från klockan 21-06 inatt hade jag värkar med 5-10 minuters mellanrum. När Sebbe klev upp stannade allt av. Som vanligt. Detta driver mig till vansinne. Sätt igång på riktigt för tusan...
Hade gärna åkt till stan idag, men det är alldeles för kallt att släpa sig iväg till bussen i snigelfart. Häromdagen när jag var ute på promenad kom Sebbe körandes mot mig, och i bilen hann han tänka både det ena och det andra om den vaggande ankan som kom gående längs vägen. Precis när han var jämsides tvärbromsade han och insåg att det faktiskt var jag som var ute och gick. Hade tydligen sett rätt roligt ut. Det går inte fort just nu i alla fall :)
Lillans hörna
Bebis lilla hörna av vårat sovrum är färdigt och väntar bara på att få bli använt. Dessvärre verkar det inte som att ungen har tänkt ploppa ut. Nästan fyra hela veckor har gått sedan vi befann oss på förlossningen och läkaren och barnmorskorna konstaterade att allt var "förberett och klart" för födelse när som helst. På deras inrådan har jag vilat och tagit det lugnt, och uppenbarligen har det hjälpt, när hon väljer att stanna kvar i magen. Nu är hon definitivt färdigbakad, så tror att det är dags att öka tempot lite (i den mån den går förstås), med tanke på hur ont det gör att förflytta sig.
Har fortfarande förvärkar varje eller varannan kväll. Nu bryr jag mig inte så mycket om dom längre, då jag vet att kroppen bara luras. Vi är så förväntansfulla och vill att det ska sätta igång på riktigt. Nu.
Igår kom dock en helt ny känsla då jag vid flera tillfällen fick kramp eller typ senavdrag i ljumskarna. Så pass mycket att jag nästan föll omkull varje gång. Jätte mysko. Kom säkert tio gånger under kvällen.
Hos besöket barnmorskan såg allt bra ut. Ligger på medelkurvan och har jätte fina värden. Bebis hjärtslag är också perfekta. Hon växer som hon ska.
Sista föräldrautbildnings träffen är avklarad, och vi pratade om amning och om förlossning. Tanken är att vi i gruppen ska följas åt hos bvc senare och även på öppna förskolan. Känns roligt.
Nu kommer i alla fall lite bilder på det som vi glor på hela kvällarna...
Väggordet är uppe. Ljusslingan är egentligen en julslinga som ska sitta på en spegel eller i ett fönster, men bad Sebbe att ta bort sugpropparna. Mobilen i trä fick vi i julklapp av mamma.
Färdigbäddat och redo att ta emot lillan.
Varsågod att pluppa ut.
Weekend
Under söndagen hann vi med en hel del slappande här hemma, då vi inte tog oss i säng förrän 03.00 på lördagsnatten. Köttsoppemiddag vankades hos mamma, vilket vi inte kunde tacka nej till. Mums.
Alldeles strax har jag barnmorskebesök så det är bäst att jag pallrar mig iväg till Vännäs.
So long.
3 år!
Har tagit mig till stan idag och gått på barnloppis. Det var fruktansvärt. Ville bara hem. Ett varv runt räckte gott och väl, sen höll jag på att stupa. Rygg och bäckensmärtor av det värsta slaget. Kändes så skönt att sätta sig i bilen och köra hem.
Nu blir det att sätta sig i soffan resten av kvällen.
Kram
Myra och mus!
Ville ändå göra någon nytta idag så har kämpat mig ner till källaren och städat och tvättat lite. Och nu... Öppnade dörren till matkällaren, och vad är det första jag får syn på? En död mus! Tror jag fick i mig någon drog i just det ögonblicket som gjorde att jag kunde kuta uppför trappen och slänga på mig skoterskorna. Andra samtalet till Sebbe idag vart istället av det desperata slaget som ville att han skulle parkera lastbilen vart han är var och komma och hämta mig. Såklart är jag döfjantig. Som vanligt.
I somras upptäckte vi två döda möss på samma ställe, och med tanke på att jag bara gluttade på dörren den här gången är jag rädd att det ligger fler där nere. Tänker absolut inte gå ner och kolla. Imorgon får Sebbe svetsa för den där ingången så vi aldrig någonsin behöver vara där nere igen.
Väldigt gravid
Att det samtidigt skulle vara så jobbigt att gå igenom graviditet var något jag däremot inte hade räknat med. De jobbiga gravidsymptomen bara byter av varandra hela tiden. Ständigt är det något man måste dras med. Tror dock jag kan bocka av de flesta nu... ständigt illamående i två månader, lukter som man nästan kräks av (däribland Sebbe, han var det vidrigaste jag visste ett tag), oro, migrän, halsbränna, svullnad, foglossning, håravfall, förlamande trötthet, humörsvängningar, gråtmild, bröstont och läckande tissar, orolig mage, sömnsvårigheter m.m, m.m.
Har haft förvärkar nu flera kvällar i rad, men som dock klingat av framåt natten. Vaknat någon gång av att det dragit igång igen, men även de har snabbt avtagit. Har nu ett fruktansvärt tryck neråt mellan benen, nästan som att det känns som att jag måste stödja upp hela härligheten för hand så att inget ramlar ut. Det strålar och ilar bakom blygdbenet och nu är det så hemskt att jag knappt kan ta mig fram. Grinar nästan vid varje steg jag måste ta. Kryckor känns som ett alternativ just nu, men det tänker jag vägra in i det sista.
Att allt kommer vara värt det i slutändan råder det ingen tvekan om, men nu får gärna den här förlossningen skynda på lite. Imorgon är det exakt tre veckor kvar till BF, men har trots det ställt in mig på att gå över tiden. Vi önskar dock att det kommer ske tidigare. Vi längtar efter våran bebis.
Installation i sovrummet
Bästa tidsfördrivet är att pyssla lite. Har just spikat upp mina ramar som jag rotat upp från diverse lådor nere i källaren och som jag målat om. Har tagit bort glaset, och kvar är alltså bara själva ramarna.
Tyckte dock det saknades något och tog därför än en gång fram den svarta dekorplasten och skar ut några figurer som sattes direkt på väggen. Blir man less är det bara att försiktigt pilla bort. 
Vecka 37
Magen i vecka 37 (36+4)
Rumpan på lillan putar ut.
Besökstid
Håller på att pusta mig igenom en hel radda med sammandragningar. Tydligen "ska man bara veta" när det är på allvar, men jag tycker det känns jäkligt svårt. Man ska hålla reda på skillnaden mellan sammandragningar/förvärkar/värkar. Just sammandragningarna stryker jag nog, för dom här är även smärtsamma. Får se om det klingar av framåt natten.
Februari och 24 dagar kvar.
Sebbe går och uttrycker sin längtan flera gånger om dagen. Han är nästan inne på övertid, och önskar inget hellre än att värkarna tar fart och vi måste åka in. Natten som var hade jag en massa förvärkar med tio minuters mellanrum, men de klingade av framåt morgonen. Idag har jag väldigt massa sammandragningar istället.
Tror att jag ska ta och packa väskan, så att den är klar i alla fall.
