Det vart en dramatiskt hemfärd från middagen hos Nicke och Moa i Nordmaling igår kväll. Mitt emellan Gräsmyr och Vännäs dök det helt plötsligt upp en personbil och medföljande hästtransport som var uppe i snövallen, nere på vägen och upp igen, snurrade flera varv och vek ihop ekipaget totalt. Som tur var hann vi stanna i tid och undslapp en kollision.

Ut ur bilen kom en ung tjej som var alldeles skakis, och vi hörde på håll hur hästarna levde om inne i transporten. Som tur var hade alla klarat sig och under tiden kunde de båda hästarna lugna ner sig lite. Tjejen skrek genast att en traktor måste komma och dra lös dom, men Sebbe satte sig i bilen och kunde skickligt manövrera ekipaget och ställa dom på sidan av vägen istället. Lysena hade dock lossnat uppe i snövallarna och draget var knäckt men satt fortfarande fast på kulan. Tydligen låg det en veterinär bara någon kilometer därifrån och hon kunde nog lyckas ta sig dit med låg fart.

Under tiden kom flera andra bilar där alla satt kvar och bara väntade, men en kärring kom genast ut och skrek att alla skulle flytta sig så hon kunde ta sig fram. Man kan ju undra hur en sådan människa är funtad som inte ens kan fråga om allt gått bra.

Jag är så glad att vi lyckades stanna i tid, det kunde ha gått riktigt illa om vi hade krockat. Huvva.