Med tanke på min oframkomlighet just nu och det väldigt vackra väder idag ville gubben vara snäll och erbjöd sig att skjutsa runt mig på sparken genom byn. Sagt och gjort, vi byltade på oss kläder, la en filt på sitsen så att rumpan skulle hålla sig varm och begav oss iväg.

Typiskt nog gick bommarna just ner då vi närmade oss järnvägen, så vi var tvungna att vänta tillsammans med varsin bil på varsin sida. Bommarna fälldes upp och Sebbe tog sats för att putta över mig. Såklart fastnade vi och både sparken och jag flög iväg och landade mitt på järnvägen. Höll både på att skratta och pinka ner mig, precis som alla iakttagare runt omkring.

Turligt nog gick det väl! Resten av sparkturen gick i en rasande fart utför backarna, och trots att jag inte behövde anstränga mig fick jag ändå rosiga kinder.

Tack älskling för att du tog ut mig i friska luften :)