lindaosebbe

Kom just hem från skjutbanan. Den här gången gick det jätte bra, hur nu det kunde komma sig? Bössan måste ha legat till sig eller nåt från förra veckan för jag var bara och justerade väldigt lite i kikarsiktet. Visade min träffbild för en av skjutledarna och han sa att det var kanon, så nu börjar jag känna mig lite lugnare. Ska tillbaka på onsdag och möjligtvis torsdag för att skjuta på löpande älg.

Och idag gick jag in i vecka 16 dessutom! Känner mig dock väldigt ogravid då jag inte tycker att jag har några symptom förutom lite ont i rygg och höfter (som däremot har blivit mycket, mycket bättre än det var från början), och att magen sväller väldigt mycket på kvällarna. 22 dagar kvar till det riktigt ultraljudet... Pjuh, va länge kvar... 

 Bebisen väger ca 71 gram.

 Bebisen är ca 10.8 cm från hjässa till fot.

 Du har klarat av 37% av graviditeten.

 Du har 174 dagar till förlossningen

I förrgår sålde vi iväg skänken som jag skaffade när jag köpte lägenheten på Teg. Då skulle allt vara i ek, och nu har den helt enkelt gjort sitt. Passar inte in hos oss längre och dessutom köpte vi som sagt en massa köksstommar på Ikea som vi ska sätta upp på väggen istället.



Lite nytt är alltid roligare.

Haft en liten dipp idag med mitt "braiga" mående. Haft ont i huvudet, halsbränna (andra gången någonsin, och jag förstår för övrigt inte hur folk står ut), och mått lite dåligt. Sebbe har det dock varit full fart på, han har gått lös med slipmaskinen uppe på vindan och skruvat ihop några köksstommar som vi ska förvandla till en sideboard i matsalen. Som dom flesta karlar är dom duktiga på att dra fram, men mindre bra på att plocka undan efter sig :)

Fick de nya beställda Schenker byxorna i två storlekar större igår. Fick inte igen knappen. Dock såg jag ut att ha feta trädstammar till ben då dom där vart så stora och pösiga. Prövade att stoppa ner Sebbs i ena byxbenet och han fick nästan plats han med. Känns inte som en rolig idé att än en gång börja med gummiband och dessutom gå omkring och se ut som att man gått upp 20 kg under natten. Tror inte det skulle se ut som en normal viktuppgång på en gravid brutta. Jag håller mig till mina mammabyxor och så behöver jag aldrig oroa mig över det något mer.

Under min så kallade dipp fick jag plötsligt syn på Sebastian där jag var och körde och så fort jag såg honom började jag lipa. Av ingen anledning. Bara för att skulle jag tro. Fick en kram och en puss och sedan var det bara att tuta och köra igen. Hos min kund som jag normalt lastar en hel bil hos varje gång var det lyckligt värre bara några få pallar som skulle dras på, och dessutom mutade dom mig med godis. Körde ner båda nävarna och stoppade in allt i munnen på en gång. Då ni, då mådde jag bättre. Lite gods + massa godis = nöjd gravid tjej.

Har varit på skjutbanan ikväll och prövat nya bössan. Gick sådär kan jag ju säga, kommer ta många skott innan jag skjutit in den så att den går rätt. Provsköt med en av pappas bekantas bössa och satte de fyra skotten jag fick inom en femkrona. Var skönt att veta att jag då åtminstone fortfarande kunde skjuta.

Brände av 32 skott och nu har jag både en svullen axel och kind. Hoppas att jag inte är blå imorgon bara.

Nu är det verkligen godnatt!

Här växer det så att det knakar (i mina ögon i alla fall!). Igår gick jag in i vecka 15. Bara fyra veckor kvar tills ultraljudet, känns dock som en evighet.

Idag var jag som sagt hos barnmorskan där jag tog en massa prover, och det var väl i princip allt vi gjorde också. Körde ner Sebbs i väntrummet och gav honom föräldraguiden-tidningen så att han fick nåt vettigt att läsa om under tiden :)

Idag fick vi upp de sista gipsskivorna i "musikrummet". Något vi dragit på alldeles för länge. Hoppas vi fortsätter nu när vi är på g.

Lagade olika middagar idag till oss. På olika tider dessutom. Har nog aldrig hänt förut skulle jag tro, var mycket skumt.

På tisdag ska jag till barnmorskan för provtagning och förhoppningsvis kanske jag kan gulla till mig att få lyssna på hjärtljuden också. Har aldrig träffat henne förut, eftersom vi var på inskrivningen i Vindeln under semestertider, men nu blir det alltså till att börja i Vännäs på familjecentret. Ser verkligen fram emot det.

Försöker övertala min sambo att vi ska påbörja Projekt Sovrum nu i höst. Det går lite trögt tyvärr, men jag vill så gärna fixa i ordning det lagom tills bebben ska komma. Vi måste dock riva ner det befintliga innertaket och byta till ett fint trätak, sätta upp gipsskivor, eller väggpanel som det nu börjar luta åt då vi har murstocken som går rakt igenom sovrummet och som vi vill dölja. Samt byta golv och förstås måla om och tapetsera också. Nu försöker jag lirka lite med att vi kan lämna golvet kvar som det är och ta det senare. Ska fortsätta gulla med honom i veckan och se vad som händer. Jo, ni som jobbar med Sebbs kan ju försöka ni också, typ att säga att "nu har du ju faktiskt en gravid sambo som du måste försöka göra glad och nöjd hela tiden, och ni har ju faktiskt bott där i snart ett år så det börjar ju bli dags att ta tag i sovrummet (kärlekskammaren) också för det är ju viktigt att en preggo-tjej sover gott om nätterna". Please try =)

Efter en pratstund med Joanna igår fick jag veta att Lina har en Angelsound, en sådan apparat som man kan lyssna på bebisens hjärtslag utanför magen, så det tog inte lång stund innan jag hade pallrat iväg mig och Sebbe dit. Tänkte innan att jag skulle bli skräckslagen om vi inte hittade några hjärtslag, vilket vi inte heller gjorde den här gången, men däremot så hittade vi navelsträngen (!). Hade ingen aning om att man kunde höra den fladdra runt där inne, men Lina som har barn berättade att det kunde man visst det. Så om inte annat så var det ju skönt att veta att bebisen får mat i alla fall :)

På jobbet fick jag en kommentar från en kollega som undrade om jag hade en bulle i ugnen, som han fint uttryckte det, och en annan kom halvspringades fram och frågade om när det nu var jag skulle ha, för det syntes nu så tydligt att han trodde att det dessutom var tvillingar. Kunde nästan inte sluta skratta, för så stor mage har jag definitivt inte, och nu så vet jag ju att det bara är en där inne, men han skulle prompt ha mig till att tro att det var fler. Måste vara att de inte är van att se mig med en liten kula på magen helt enkelt. Men roligt att få kommentarer, för då vet man ju att man åtminstone inte bara ser ut som att man har ätit för mycket pizza eller nåt.

Brukar passa på att ta extra långa duschar när jag är ensam hemma. Den här gången är karln på styrelsemöte, så därför kan han ej skälla att det blir sååå dyyyyrt. Eftersom min käre sambo dessutom tar mikroskopiskt korta duschar, så tycker jag det väger upp lite att jag får ta lite längre. Smart va :)

Känns som att jag har en massa energi, men vill helst ligga still ändå. Här hemma har vi tusen projekt som vi verkligen inte kommer någonstans med. Vissa måste dessutom hinnas göra innan det blir för kallt. Ska ta och skriva en lista på vad vi måste ta itu med. Kanske lättare att överblicka och komma till skott.

God kväll!

Jag kämpar fortfarande med mina jobbarbrallor, men börjar inse, eller snarare så avskyr jag dom så mycket så att nu får det slut vara nog. Köpte ett par nya mamma-byxor som jag funderar på att jobba i. Den där gylfen måste jag dra upp så fort jag rör mig det minsta, vilket är jäkligt irriterande.

Jo, just det, självklart har jag en lång t-shirt som åtminstone försöker täcka denna fina syn. Jag går inte omkring så där.

Vet ni vad? Det vart en bättre dag trots allt. Har stressat dock, vilket min bebismage inte riktigt tycker om. Känner mig dock som en riktig bitch som har elaka tankar om allt möjligt. Håller det ofta för mig själv, förutom Sebbe som får veta om alla dryga kunder eller människor som jag stött på under dagen. Nu har jag oftast väldigt trevliga och hjälpsamma kunder, men det händer att man stöter på någon riktig pain in the ass snubbe. Snälla och lugna Linda har förvandlats till en häxa (i mitt huvud alltså, skulle aldrig falla mig in att uttala orden högt). Jag tänker skylla allt på mina hormoner dock, det underlättar mitt samvete, hehe.



Vecka 14.

Det var verkligen inte min dag idag. Tippade en pall på 400 kg på flaket. Som tur var så var det en plockpall så det var bara att börja med att stapla om på en annan pall, och inget gick sönder. Roligare nöje har man ju däremot haft.

Drog en bur som var alldeles för hög för en dörröppning, och efter att ha kämpat i en kvart med sparkar, slag och drag och sjuttioåtta tusen svärord gav jag helt enkelt upp och lämnade skiten precis där den var.

Backade över en tvåmeters stolpe (självklart på ett ställe där jag backat in hundratals gånger förut), och såklart befann sig civilpolisen precis i närheten så då vart det koll av körkort, nykterhet och även en rapportskrivning. Detta inför en massa folk som jag tyckte kunde fara någon annanstans långt därifrån. Slutade med att dom ringde upp senare under dagen och bad mig gå med på 500 kronor i böter. Lyckans ost! Eller hur... Hur många råkar inte köra på något lite, buckla till något, eller vad som helst, och inte fan råkar polisen se och ge en böteslapp. Fy fasiken så många historier det finns på jobbet om överkörda saker, men ingen som lyckas få böter. Hur som helst, det kunde vara värre... Känns pissigt ändå. Min första touch med lastbil. Check!

Som om inte detta var nog, så upptäckte jag till min fasa att brallorna hade spruckit i grenen, ett rätt rejält hål som visade mina speciella trosor dagen till ära. Imorgon åker jag nog till jobbet utan så att jag slipper upptäcka fler hemskheter.

Dessutom hade inte Sebbs gjort mina önskade biffar, utan köttfärssås till middag idag, så då fick han sig en smak av mina gravidhormoner. Mycket lämplig "hej-älskling-kul-att-se-dig-hur-har-du-haft-det-idag-hälsning".

Tror jag lägger mig under täcket, ber till en gud någonstans där uppe, som kan hjälpa mig att ha en bättre dag imorgon.

Det rinner ur ögonen på mannen, gör ont i örat, halsen, huvudet. Svettas och fryser omvartannat. Han är inte direkt piggelin just nu. Stackarn...

Jag är förbannad för jag vann inget på bilbingon den här gången heller. Nu tror jag bestämt att det är färdigspelat för i år.

Igår var vi förresten på kräftskiva och inflyttningsfest hos Peder och Ina i deras hus i Norrbyn. Jätte fin tomt och läge. Där kommer dom definitivt att trivas. Man minns verkligen hur det kändes att börja bo in sig i sitt eget hus. Snart har vi ju faktiskt bott här i ett år =) Igår var också mormor och morfar på besök för första gången. Med sig hade dom min bössa och vapenskåp, så om allt går vägen blir det till att jaga i september. Börjas känns nervöst... Men det kommer säkert att gå bra. Största problemet blir nog att försöka få på sig sina jaktbrallor. Är nog ett antal storlekar för små nu =)

Det är fantastiskt att det är fredag kväll. Så vi har längtat efter helg den här veckan.

Tyvärr verkar det som att jag har börjat få foglossningar redan. Ryggont har man ju haft förut och vet hur det känns, men det här är något helt annat. Gör ont i ryggslutet, ner i rumpan, ut i höfterna och till och med på framsidan av låren och i ljumskarna. Det bränner och strålar och gör ont om vartannat. Ofta växlar det från sida till sida. Att klättra ner för lastbilen är ingen höjdare och när jag reser mig måste jag gå lite som en pingvin innan jag "kommer igång". Har både läst och hört att om man får dessa besvär tidigt, så kan det gå över. Så det hoppas jag verkligen på. Annars har jag blivit tipsad om en maggördel som kan hjälpa lite.

Nu ska vi spana på en film innan vi stupar i säng. Sebulon har förresten världens hosta och ont i halsen. Det får vi också hoppas går över snart.

Puss.

Just ja, höll ju helt på att glömma bort min sambos önskan vad som skulle stå med här ikväll. Idag firar vi ju såklart Mark Knopflers födelsedag. Vi har därför bakat tårta, blåst upp ballonger, hängt upp girlanger i taket och självklart lyssnar vi på hans ljuva stämma tills vi somnar. Sedan drömmer vi om honom hela natten lång.

Öh.

Icket.

Fast det är klart, det är nog endast för att jag satt stopp för det, annars hade säkert karljäkeln gjort allt det i precis den ordningen :)

Blivande stormagen i vecka 13. Det är mysigt att det börjar synas nu =)

Nu har vi hämtat hundgården hos Sebbes brorsa som hos oss ska bli kaninbur istället. Den är verkligen enorm med ett litet hus som till och med har golvvärme, så det borde ju bli bra till vintern. Nu kanske ni tror att det är en vanlig liten sketen kanin som min karl har tänkt ha springandes här hemma, men alltid när det gäller Sebbis så ska det såklart vara det som är störst. Nämligen en sån här...



En belgisk jätte kanin som kan väga mellan 10-12 kg. Därav den jätte stora hundgården, haha.

Så här ser det förresten ut så långt...

 Första dagen for din senaste mens var 17-May-2010

 Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 20-Feb-2011

 Du är gravid i vecka 12+2 (graviditetsvecka 13)

 Bebisen är c:a 54 mm.

 Du har klarat av 30% av graviditeten.

 Du har 193 dagar till förlossningen.

Måste ju säga att 30 procent som är avklarade låter betydligt bättre än 193 dagar kvar. Men har tagit mig under 200-strecket i alla fall =)

Vaknade med en sjuk kille bredvid mig. En hostande, snörvlande sak som inte hade det alltför lätt att svälja heller. Direkt vi kom hem efter jobbet bäddade jag ner honom och slängde på hans favvo film med Chevy Chase. Tror han är ganska nöjd nu ändå. Min tur att få pyssla om honom faktiskt.

Min vapenlicens damp ner i brevlådan idag också, känns rätt häftigt. Får se om jag är i tillstånd att jaga i september. Känns nervöst, men också väldigt spännande.

Igår införskaffade jag förresten mina första mamma-byxor. Det var på tiden! Hitills har jag sprungit runt i leggings eller Sebbes mjukisbyxor för att inget annat gått på. Jag har faktiskt en riktig kula nu =) Jobbarbyxorna är såklart också alldeles för små, så har blivit tvungen att försöka binda ihop dom med gummiband. Tyvärr hjälper inte detta så mycket, så i princip alla mina kunder får se vad jag har för trosor på mig varje dag. Mycket roligt... Mina nya byxor kommer inte förrän i september och hur jag ska stå ut tills dess har jag ingen aning om. Helt jäkla sjukt att jag måste gå omkring så. Snart går säkert det där bandet sönder och när jag ska klättra ur lastbilen tappar jag säkert brallorna så att alla får se mitt arsle. Ahhhhh. Panik!

Tack för alla grattis vi fått! Vi blir jätte glada att ni är glada för våran skull.

Som sagt så börjar jag äntligen må lite bättre nu. Var och varannan dag den här sommaren har jag mått pyton, och har inte kunnat göra något annat än att krama kudden i sängen. När det var som finast väder låg jag inne och tyckte synd om mig själv, men värmen var olidlig och jag skulle verkligen inte ha kunnat gå ut för att ens titta på solen en stund. Som tur är så kunde jag må hyffsat bra andra dagar, så vi kunde hitta på något roligt att göra.

Sebbe-gubben har varit den bästa pojkvännen man kan tänka sig under de här illamående veckorna.

Därför ligger han på min nummer ett lista över toppen karlar:

- Han har tagit hand om hela huset, lagat mat, diskat, klippt gräset osv.
- Sprungit med tusen glas vatten till en lipande brud som legat pall i sängen.
- När humöret har varit botten, och tålamodet likaså har han lik förbannat ställt upp på alla mina önskemål.
- Under några veckor livnärde jag mig på djungel vrål, vilket resulterat i ett antal panik körningar till Ica Vännäs
  för att snabbt köra hem och stoppa i munnen på mig.
- När jag grinat för att mobilen låg på fel ställe, att mjölken var slut, att dom vunnit pengar i Postkodmiljonären 
  bland annat har han ändå tröstat mig trots att det var världens mesigaste grej att lipa för.
- Mitt luktsinne känner allt nuförtiden, och det gick till och med så långt att Sebbe luktade skit jämt (det gör han
  aldrig i vanliga fall). Han fick rakförbud för att jag inte klarade av hans rakvatten, så i sommar har han sett ut
  en apa. Kan ni tänka er att jag kunde lukta mig till hans parfym från källaren och två trappor upp, fast det för      länge sen borde ha slutat lukta? Det stank så hemskt att jag inte pussade min man på flera dagar.
- Han har sagt att jag är finast fast håret helt plötsligt kunde se ut som att det var insmort med 15 liter fett (som   
  tur är så har den perioden gått över och håret är tillbaka i sin vanliga skepnad), när jag traskat runt med
  pyjamas för tredje dagen i rad eller när jag lipat (för ingenting som vanligt) tills ögonen nästan har
  ploppat ut ur huvudet.

Det är faktiskt bland annat därför jag gillar och uppskattar honom så mycket.

Nu kan vi inte längre hålla oss från den stora hemligheten vi burit på en lång tid... Så här kommer det... Vi ska ha barn!

Jo, ni läste rätt! Jag har en bebis i magen och är nu i vecka 13 . Vi flyger runt i våran alldeles egna fantastiska värld där lyckan är störst av allt. Och nu äntligen kan vi börja njuta av den här graviditeten och slappna av lite. Vi har varit på ultraljud och sett en sprattlande bebis med två armar och två ben och ett snabbt pickande hjärta. Tårarna rullade på både jag och Sebbe och det var en helt underbar känsla.

Bf är än så länge beräknat till den 22 februari, så idag gick jag in i andra trimestern. Känns skönt att ha kommit en sådan bit på vägen.

Vi är så himla glada och lyckliga just nu.

Har sovit exakt hela dagen, och tyvärr känns det som att jag skulle kunna sova i 20 timmar till. Har inte blivit av något som jag hade planerat för idag.

Igår däremot hade vi en riktigt trevlig kväll tillsammans med grannarna ute i Stärkesmark på Musikfesten. Grabbarna var verkligen på g och dansade och tjoade framför scenen som om dom inte hade gjort nåt annat förr. Det såg nästan ut som att dom hade ett inplanerat nummer som dom framförde med jämna mellanrum. Mycket intressant att titta på.

Sebbe-gubben steker på Vännäs badet. Ikväll regnar vi dock bort. Vi har sagt det flera gånger till varandra, att vilken jäkla tur vi hade semester när vi hade det. Strålande sol och över 20 grader nästan varje dag. Har lyckats pricka av det bästa vädret för tredje året i rad nu.

Idag har vi ätit världens godaste köttsoppa hos mamma, så mätta och belåtna håller vi oss inomhus resten av kvällen. Eller förresten, karln är på styrelsemöte så jag har huset för mig själv ett par timmar.

Ja, då var vi igång på jobbet igen då. Sebbe har sin vanliga körning och jag lallar runt överallt med min lastbil jag också. Kan inte klaga över dagens körning i alla fall. Den var riktigt rolig faktiskt. Däremot plågas man på morgonen när man måste börja stiga upp igen.

I fredags var vi förresten en sväng till Lycksele Djurpark, vilket jag helt glömt bort.









Sebbe tog minst 78 bilder på varje djur och fyllde nog flera minneskort med bilder därifrån :) Hans favvo var vargarna, som jag tycker är alldeles för läskiga.



Det som roade mig mest var att det enda djur som Sebbs fick klappa denna dag var en vanlig, enkel häst som man får se hemma närsomhelst... ;) Visst ser han ganska nöjd ut ändå?