lindaosebbe

Dagarna går upp och ner, ibland illamående, ibland inte. Ibland jätte ont i ryggen, ibland inte alls så farligt. I lördags var vi på Ikea och där trodde jag knappt att jag skulle ta mig runt utan fick ta pauser hela tiden för att jag skulle orka gå. Trodde verkligen inte att jag skulle drabbas av detta, men börjar inse att det nog är kört för att foglossningarna ska avta.

Hur som helst, det egentliga ärendet för Sundsvalls trippen var att få hem en bokhylla som ska in i Sebbes musikrum (som ska vara klart till lördag). Nu återstår bara tapetsering av ena väggen, sedan kommer det roliga "piffet". Vi passade även på att införskaffa spjälsäng och allt som har det detta att göra, och även skötbord och lite annat smågrejjs. Var riktigt mysigt att stanna till på babyavdelningen, något som man annars bara har passerat. Nu går man dock och stirrar på de ouppackade kartongerna och längtar ännu mer till februari. Tror jag ska be Sebastian att gömma bort bebissakerna så att man inte blir alldeles knäpp =)

Gubben har varit världens bästa och installerat extraljusen på bilen, så nu känns det tusen gånger säkrare att köra runt här i skogen. Förra vintern köpte vi ju även till xenon ljus så nu ser vi bäst av alla ;) Ett tag fick jag för mig att jag skulle hjälpa till, så jag stirrade på instruktionerna, och sedan glodde jag in under motorhuven, men bestämde mig sen för att jag inte skulle ha en chans att klara av något sånt. Herregu så komplicerat.

Går in i vecka 19 idag, igen. Med de nya datumet har jag ju fått flytta fram några dagar. Igår kväll när jag låg i soffan buffade jag lite lätt på magen och fick fyra tydliga puffar tillbaka. Har länge gått och väntat på att få känna av några lätta sparkar och ibland är det svårt att veta om det verkligen är gumman där inne som ger sig till känna eller om det bara är tarmarna som bubblar. Men igår gick verkligen inte att ta fel på =) Det var så häftigt och självklart. Kändes några centimetern nedanför blindtarmsärret på höger sida.

Våran lilla tös börjar bli stor där inne.

Det är fruktansvärt hur nätterna har tett sig nu när man har bebis i magen. Dessa jäkla mardrömmar som jag bara vill ska ta slut. Inatt hade jag en mördare efter mig som skulle sticka kniven rakt igenom magen. Sebbe var dock min räddare i nöden som kom och slog ner honom och min förman kastade sina bilnycklar till mig så att jag kunde fly. Hur det gick för dom sedan vet jag inte för jag vet bara att jag vaknade i panik och skrek och höll mig för magen. Hoppade upp ur sängen och Sebbe fick lov att hämta igen mig.

Inga mer mini-bebisar och inga fler mördare nu =(

Här är hon, våran lilla flicka! Så fort barnmorskan sa att det var en liten tös kom tårarna. Hon är så söt =)

Undersökningen gick jätte bra och hon fick perfekta resultat på alla mätningar, känns så himla skönt. Blev flyttad från den 22 till den 24 februari, så om jag går över tiden kan det lika gärna bli en mars-bebis. Är nu alltså i vecka 18, 17+4.

Fick med oss fem bilder, varav två stycken (de översta här) i 3D. Det var så jäkla häftigt att se, helt otroligt att tekniken funkar. Har fotat med mobilkameran så de kanske ser lite suddiga ut nu.

Nu svävar vi verkligen omkring på moln och hoppas bara på det bästa =)

Börjar dagen med en massa illamående (vart tusan kom det ifrån nu då helt plötsligt?), hoppar sedan in i duschen och när jag just shamponerat håret märker jag att det inte kommer nå mer vatten än några droppar. Tydligen hade pannan stannat av för lite pellets i tunnan. Får stå i hundra år som det känns och försöka bli av med klegget i mitt hår. Dessutom var vattnet kallt. Ingen höjdar förmiddag.

Läkarbesöket på vårdcentralen gick också sådär tycker jag. Känns inte som att nån förstår vad jag gör om dagarna på jobbet. Sliter, släpar, drar, lyfter flera ton om dagen. Räknade ut att det är ungefär 8,5 ton om dagen jag drar på för hand. Utan eltruck eller annat hjälpmedel. När en pall väger 800 kg har jag väldigt svårt att spjärna emot då jag får ont i magen och ryggen, och är det minsta lutning där jag ska dra känns det ibland som en omöjlighet. Jag klättrar upp och ner i lastbilen, till en stol som slår igenom vid minsta väggupp, och så mycket vägbyggen det är just nu, och så många byggen jag lossar på om dagen säger min rygg aj aj aj ett antal gånger. Klättrar även upp på flaket och balanserar på kanten för att lasta eller lossa eller vad det nu är jag gör. Befinner mig i dieselångor en stor del av dagen med mera, med mera. Trots att jag förklarar detta så är det precis som att ingen läkare lyssnar för graviditet är ju ingen sjukdom. Visst. Det är det väl inte, men som det känns nu straffas jag för att jag har ett jobb som jag annars trivs med jätte bra, men som jag nu när jag är med barn har svårt att klara av för att det är så tungt. Läkaren sa att det förmodligen inte kan hända nåt med bebisen, utan att det "bara" är jag som har ont. Och förmodligen som det kommer bli värre för ju längre tiden går.

Hur som helst, hon skickade hem mig med ingenting. Ringde dock upp några timmar senare efter att hon pratat med en överläkare och gyn-jour på lasarettet och bestämde sig för att sjukskriva mig i tre veckor. Sedan skulle jag testa jobba igen. Det köper jag rakt av och tycker låter som en jätte bra idé, trots att jag hellre, såklart, hade kunnat jobba som normalt, för det är då fan ingen lek att gå hemma. Efter tre dagar hemma är jag uttråkad till döds och slöare än nånsin. Huset ser ut som skit för att man knappt har någon ork. Måste försöka ta mig ut och försöka göra lite i taget här hemma.

Värsta klagovisan, men hellre att jag skriver av mig här än att jag till exempel lägger över det på en viss sambo.

Hade såna jäkla magkramper under hela dagen igår, var hemskt att jobba och varenda liten rörelse var fruktansvärd. Jag pratade med min barnmorska som sa åt mig att sjukskriva mig på en gång då tidiga sammandragningar inte är att leka med. Ringde även vårdcentralen som tyvärr inte kunde hitta en läkartid åt mig förrän på måndag. Under kvällen ökade kramperna och när jag skulle kissa var det som en propp, och jag beslutade tillslut att ringa sjukvårdsupplysningen som sa åt mig att åka in. Det var ganska fullt på akuten, men eftersom jag förmodligen var den enda som skulle till gyn-jour fick vi komma in på bara några minuter. Läkaren undersökte magen och ryggen och gjorde både vanligt ultraljud och vaginalt ultraljud (och bebben såg jätte fin ut, med ett fint hjärta som tur var). Dock när han var "där inne" och grejjade trodde jag att jag skulle dö och tårarna bara rann för hur ont det gjorde. Han sa det normalt inte ska kännas alls, men eftersom jag tydligen har riktigt dåligt bäcken nu och foglossningar till tusen berodde det förmodligen på det. Bäckenet har redan blivit snett och fogarna ligger och gnager på varandra, vilket jag kommer att få dras med tyvärr.

Huvudsaken är att bebisen mår bra, vilken den med all säkerhet gjorde då den slog kullerbyttor där inne och knappt kunde ligga still. Vi såg nån bubbla från munnen och läkaren trodde att den spottade, hehe. Maskinen var dock riktigt dålig så det var inga tydliga bilder vi fick se. På tisdag har vi ju vårat riktiga ultraljud då vi får se mycket bättre. Vi såg en snabb profilbild och bebben såg ut att ha en liten, liten uppåtnäsa, så sött.

Nu stannar jag hemma både imorgon och på måndag då jag fått träffa en läkare i Vännäs. Akutläkaren skulle också försöka ordna en sjukgymnast specialiserad på gravida som har problem med foglossningar. Kanske kan det hjälpa. Dessutom funderar jag på att fråga barnmorskan om en maggördel som kanske kan avlasta lite.

Nog är man gravid allt... Med alla möjliga symptom som en läckande vänstertutte varje morgon och en massa ljusa fjun på magen jag aldrig haft förut. Känner mig redan som en vandrande kossa. Men nu ska jag försöka njuta av resten av graviditeten och försöka att inte vara så nojjig för allt som kan hända. Jag har ont, men huvudsaken att bebisen mår bra och nu är jag ju inne i vecka 18, så nog ska detta gå vägen.

Sebbe hittade den här och kunde nästan inte hålla sig från att klicka hem... Tycker den var en aningens dyr, så tillslut lät vi bli.

Äntligen helg! Jag är helt slut i kroppen och behöver vila. Att kliva upp fem på morgonen gör mig inte så mycket, men att dagarna kan vara så lååånga... Herregu så dryga dagarna känns.

Nu har vi proppat i oss god mat och sedan chips och väntar på att nåt bra på teve ska dyka upp.


Just ja, har ju drömt ett antal gånger om mini-bebisar, kanske har jag redan skrivit det? Hur som helst, så är dom oftast bara 20 centimeter långa och alldeles hala så att jag hela tiden tappar dom i backen. Jag plockar upp, men likförbannat glider dom bara ur min famn och ner i golvet igen. En gång skulle jag bada en sån där liten sak, men den var så hal att jag höll på att dränka ungen gång på gång. Tillslut kom det bara fradga ur munnen och babyn vart alldeles blå. Va tusan kan dom där drömmarna betyda? Får ju nästan panik när jag vaknar upp, känns så verkliga och fruktansvärt läskiga. Huvva. Ge mig en bebis som är en halvmeter i alla fall.

Det jävlas för oss där uppe med målningen. Vi är inte riktigt nöjd med färgen så vi måste köpa en ny tills i helgen. Vi kommer ingenstans som det är nu... Pust.

I helgen får vi finbesök av Joanna och Edwin som ska stanna över natten dessutom. Ska bli så kul att ha en liten skrutt i huset som kommer pillra på allt han ser. Mysigt att vakna upp med en bebbe i det blivande barnrummet =) Har varnat Sebbe att han förmodligen kommer slita i alla hans teknikprylar och sladdar så antar att Sebbs kommer sitta på helspänn och kolla att allt går rätt till, hehe. Jag och Joanna ska ta oss en sväng på Barnens Hus och Babyproffsen för att klämma och känna på barnvagnar och sådant. Känns bra att ha med någon som är erfaren och har lite koll.

Så här hittar man oftast gubben under matlagningen (och hör på maken, numera är det jag som lagar de flesta middagar!) Hur tusan gick det till egentligen? Jag som helst håller mig så långt bort ifrån köket när det ska tillagas någonting har blivit kocken i familjen. Än har han inte klagat på något så antar att det smakar okej i alla fall =)



Sebbe sussar i soffan.

Vecka 17 med en jätte mage. En guppig mage dessutom. Mycket av de 3,5 kilona jag hitills gått upp verkar gilla att lägga sig på ryggen och på sidorna. Tycker ni inte att den växer enormt fort?

Ni måste förresten börja gissa vad ni tror att det är för nåt därinne. Vi har ju som sagt bestämt oss för att vi vill veta om det är en flicka eller pojke, och vi hoppas att det kommer att kunna gå att se. Den kan ju vara lurig och gömma sig såklart, men vi håller tummarna!

Är trött, så trött. Kom på att jag inte skrivit något på bloggen på hela veckan. Vi har jobbat såklart, och här hemma har vi inte pysslat med så mycket förutom lite målning av tak uppe i musikrummet. Vi har saker överallt eftersom vi tömt två rum uppe på saker och stuvat runt lite överallt. Altanprylarna har vi också plockat ihop då vi höll på att slipa. Nu ser vårat hem ut som det där som dom visar på teve, typ "hoarders", samlare. Vi har några gångar vi försöker ta oss igenom och gång på gång välter vi ut grejjer. Nu måste vi försöka skynda oss att få det här klart för det är hemskt jobbigt och äckligt för den delen också.

Igår var vi en sväng på barnloppisen på Nolia och fick med oss en gammal gunghäst i trä och några barnböcker. Har tänkt måla upp hästen, så kommer den bli riktigt fin. Jag fick också med mig några nya tröjor och mamma-strumpbyxor från Hm.

På kvällen var vi hos mammas gubbes 50-års fest och deras gemensamma inflyttningsparty. Mammas band var där och spelade och dom är riktigt bra. Mamma är så himla duktig på att sjunga =) Jag och Sebbe dansade så jag fick så ont i höfterna och ryggen att jag knappt kunde sitta senare, men det var det värt.