Äntligen helg! Jag är helt slut i kroppen och behöver vila. Att kliva upp fem på morgonen gör mig inte så mycket, men att dagarna kan vara så lååånga... Herregu så dryga dagarna känns.

Nu har vi proppat i oss god mat och sedan chips och väntar på att nåt bra på teve ska dyka upp.


Just ja, har ju drömt ett antal gånger om mini-bebisar, kanske har jag redan skrivit det? Hur som helst, så är dom oftast bara 20 centimeter långa och alldeles hala så att jag hela tiden tappar dom i backen. Jag plockar upp, men likförbannat glider dom bara ur min famn och ner i golvet igen. En gång skulle jag bada en sån där liten sak, men den var så hal att jag höll på att dränka ungen gång på gång. Tillslut kom det bara fradga ur munnen och babyn vart alldeles blå. Va tusan kan dom där drömmarna betyda? Får ju nästan panik när jag vaknar upp, känns så verkliga och fruktansvärt läskiga. Huvva. Ge mig en bebis som är en halvmeter i alla fall.