Hade såna jäkla magkramper under hela dagen igår, var hemskt att jobba och varenda liten rörelse var fruktansvärd. Jag pratade med min barnmorska som sa åt mig att sjukskriva mig på en gång då tidiga sammandragningar inte är att leka med. Ringde även vårdcentralen som tyvärr inte kunde hitta en läkartid åt mig förrän på måndag. Under kvällen ökade kramperna och när jag skulle kissa var det som en propp, och jag beslutade tillslut att ringa sjukvårdsupplysningen som sa åt mig att åka in. Det var ganska fullt på akuten, men eftersom jag förmodligen var den enda som skulle till gyn-jour fick vi komma in på bara några minuter. Läkaren undersökte magen och ryggen och gjorde både vanligt ultraljud och vaginalt ultraljud (och bebben såg jätte fin ut, med ett fint hjärta som tur var). Dock när han var "där inne" och grejjade trodde jag att jag skulle dö och tårarna bara rann för hur ont det gjorde. Han sa det normalt inte ska kännas alls, men eftersom jag tydligen har riktigt dåligt bäcken nu och foglossningar till tusen berodde det förmodligen på det. Bäckenet har redan blivit snett och fogarna ligger och gnager på varandra, vilket jag kommer att få dras med tyvärr.

Huvudsaken är att bebisen mår bra, vilken den med all säkerhet gjorde då den slog kullerbyttor där inne och knappt kunde ligga still. Vi såg nån bubbla från munnen och läkaren trodde att den spottade, hehe. Maskinen var dock riktigt dålig så det var inga tydliga bilder vi fick se. På tisdag har vi ju vårat riktiga ultraljud då vi får se mycket bättre. Vi såg en snabb profilbild och bebben såg ut att ha en liten, liten uppåtnäsa, så sött.

Nu stannar jag hemma både imorgon och på måndag då jag fått träffa en läkare i Vännäs. Akutläkaren skulle också försöka ordna en sjukgymnast specialiserad på gravida som har problem med foglossningar. Kanske kan det hjälpa. Dessutom funderar jag på att fråga barnmorskan om en maggördel som kanske kan avlasta lite.

Nog är man gravid allt... Med alla möjliga symptom som en läckande vänstertutte varje morgon och en massa ljusa fjun på magen jag aldrig haft förut. Känner mig redan som en vandrande kossa. Men nu ska jag försöka njuta av resten av graviditeten och försöka att inte vara så nojjig för allt som kan hända. Jag har ont, men huvudsaken att bebisen mår bra och nu är jag ju inne i vecka 18, så nog ska detta gå vägen.