Börjar dagen med en massa illamående (vart tusan kom det ifrån nu då helt plötsligt?), hoppar sedan in i duschen och när jag just shamponerat håret märker jag att det inte kommer nå mer vatten än några droppar. Tydligen hade pannan stannat av för lite pellets i tunnan. Får stå i hundra år som det känns och försöka bli av med klegget i mitt hår. Dessutom var vattnet kallt. Ingen höjdar förmiddag.

Läkarbesöket på vårdcentralen gick också sådär tycker jag. Känns inte som att nån förstår vad jag gör om dagarna på jobbet. Sliter, släpar, drar, lyfter flera ton om dagen. Räknade ut att det är ungefär 8,5 ton om dagen jag drar på för hand. Utan eltruck eller annat hjälpmedel. När en pall väger 800 kg har jag väldigt svårt att spjärna emot då jag får ont i magen och ryggen, och är det minsta lutning där jag ska dra känns det ibland som en omöjlighet. Jag klättrar upp och ner i lastbilen, till en stol som slår igenom vid minsta väggupp, och så mycket vägbyggen det är just nu, och så många byggen jag lossar på om dagen säger min rygg aj aj aj ett antal gånger. Klättrar även upp på flaket och balanserar på kanten för att lasta eller lossa eller vad det nu är jag gör. Befinner mig i dieselångor en stor del av dagen med mera, med mera. Trots att jag förklarar detta så är det precis som att ingen läkare lyssnar för graviditet är ju ingen sjukdom. Visst. Det är det väl inte, men som det känns nu straffas jag för att jag har ett jobb som jag annars trivs med jätte bra, men som jag nu när jag är med barn har svårt att klara av för att det är så tungt. Läkaren sa att det förmodligen inte kan hända nåt med bebisen, utan att det "bara" är jag som har ont. Och förmodligen som det kommer bli värre för ju längre tiden går.

Hur som helst, hon skickade hem mig med ingenting. Ringde dock upp några timmar senare efter att hon pratat med en överläkare och gyn-jour på lasarettet och bestämde sig för att sjukskriva mig i tre veckor. Sedan skulle jag testa jobba igen. Det köper jag rakt av och tycker låter som en jätte bra idé, trots att jag hellre, såklart, hade kunnat jobba som normalt, för det är då fan ingen lek att gå hemma. Efter tre dagar hemma är jag uttråkad till döds och slöare än nånsin. Huset ser ut som skit för att man knappt har någon ork. Måste försöka ta mig ut och försöka göra lite i taget här hemma.

Värsta klagovisan, men hellre att jag skriver av mig här än att jag till exempel lägger över det på en viss sambo.