Det är inte klokt hur kallt det är nu, 28 minusgrader. Pratade just med mormor och morfar som hade -40 imorse. Jag trodde att det skulle kännas kallare här inne idag, men pelletsbrännaren går uppenbarligen på högvarv just nu, och den verkar göra ett riktigt bra jobb. Det gör verkligen skillnad när man skottar upp snö mot fasaden som isolerar.


På Cindy går det i alla fall ingen nöd, även om jag håller på att bli tokig av att inte kunna gå ut.

Hon har dock sedan en vecka fått för sig att bitas. Och det konstant. Sebbe, som jobbar hela dagarna, har inte riktigt märkt av något, men jag som tillbringar hela dagarna med henne får se upp hela tiden. Hon attackerar mig med öppen mun vart jag än är, och vad jag än gör. Hon biter mig över hela kroppen vilket gör jätte ont. Jag försöker att markera med att säga att "man får inte bitas för mamma får ont och blir jätte ledsen" och sätta henne åt sidan. Men hon blir så ledsen och tokgrinar, och sekunden efter bits hon igen.

Ni som har lite äldre barn och erfarenhet, vad är det händer? Har hon fått för sig att det är roligt, eller är det bara en fas som hon går igenom? Det är så ledsamt att "vi bråkar" dagarna igenom för detta bitande.

Det skulle på något sätt kännas så pinsamt om hon fick för sig att bita sina kompisar, då vi träffar andra barn i hennes ålder rätt så ofta.

Åter igen, dessa ungar... :)