Jäkla unge som skrämmer livet ur mamma när hon inte sparkar eller rör sig nåt. Kämpade hela morgonen med att få liv i bebis imorse. Testade allt med att trycka, klämma, buffa på magen, dricka jätte glas med iskallt vatten, hoppade och studsade, men inte det minsta till rörelse. Grinade i panik och ringde Sebbe. Försökte få tag på barnmorskan som tydligen hade ställt in telefontiden idag. Jävla människa.

Då. Då äntligen buffar hon tillbaka. En liten, liten putt inifrån magen. Nu har hon svarat tillbaka några gånger och jag börjar känna mig lite lugnare. Hon som annars brukar starta världskrig när jag rör magen. Däremot är jag inte van att känna så mycket den här tiden då jag annars brukar jobba och skumpa runt i lastbilen. Får hoppas att hon brukar ha en sovperiod på morgonen för på kvällen brukar hon röra på sig väldigt mycket.

Finns ju inte så mycket annat att tänka på när man bara går hemma och man blir orolig för minsta lilla. 10 veckor kvar nu.