Efter en pratstund med Joanna igår fick jag veta att Lina har en Angelsound, en sådan apparat som man kan lyssna på bebisens hjärtslag utanför magen, så det tog inte lång stund innan jag hade pallrat iväg mig och Sebbe dit. Tänkte innan att jag skulle bli skräckslagen om vi inte hittade några hjärtslag, vilket vi inte heller gjorde den här gången, men däremot så hittade vi navelsträngen (!). Hade ingen aning om att man kunde höra den fladdra runt där inne, men Lina som har barn berättade att det kunde man visst det. Så om inte annat så var det ju skönt att veta att bebisen får mat i alla fall :)

På jobbet fick jag en kommentar från en kollega som undrade om jag hade en bulle i ugnen, som han fint uttryckte det, och en annan kom halvspringades fram och frågade om när det nu var jag skulle ha, för det syntes nu så tydligt att han trodde att det dessutom var tvillingar. Kunde nästan inte sluta skratta, för så stor mage har jag definitivt inte, och nu så vet jag ju att det bara är en där inne, men han skulle prompt ha mig till att tro att det var fler. Måste vara att de inte är van att se mig med en liten kula på magen helt enkelt. Men roligt att få kommentarer, för då vet man ju att man åtminstone inte bara ser ut som att man har ätit för mycket pizza eller nåt.