Tacka vet jag lite hundljug :)

Vi har börjat diskutera julen, jobbigt nog, och försökt komma fram till vart vi ska fira. Vi har ju fyra familjer att ta hänsyn till och det är ju inte det lättaste. Men att vi ska vara tillsammans har vi då klart. Ska bli mysigt med en jul med karln sin... När vi just hade träffats så kom Sebbe hem till mig sent på julaftons natten. Med en hund. Saken hör den att på våran första date diskuterade vi djur, och särskilt hundar, och jag förklarade väldigt tydligt att jag aldrig någonsin skulle kunna vara tillsammans med en kille med hund. Detta för att jag bland annat är dörädd dom. Sebbe pratade vidare som om han inte märkte vad jag just sagt, och jag märkte heller ingenting. När jag sedan för första gången skulle hälsa på honom, ringde han ett tag innan och sa att han skulle fara och hämta sin hund först. Va?! En hund?! Trodde inte att jag hörde rätt. Men jag gick med på att komma över ett tag, och notera ett litet tag bara, och hade förväntat mig en liten sak som lugnt låg i en korg. Men det här var en hund som nådde ända upp till midjan på en själv, en jätte! Jag tänkte att jag hellre dör. Och just den där julaftonen var lite speciell. I min lägenhet skulle det alltså inte bara sova över en dösnygg och sexig karl, utan även en jättemega hund som skulle dregla ner mitt golv. Något som inte alls fanns i min värld.

Idag är jag jätte glad att Sebbe inte sa något om att han hade hund, den där första kvällen på Waynes, utan höll det för sig själv ett tag. För jag är nog ganska säker att jag hade dumpat han på första daten annars. Hehe, idag är vi förlovad och har hus, dock ingen hund, men jag är nog rätt så säker på att en sån kommer hitta hit också. Det har Sebbe sagt :)

Här är det där stora monstret...











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0