Vet ni vad? Det är nästan så att man börjar vänja sig med det här ensam livet. Jag har kommit på en massa bra saker med att bara vara själv. Jag har bilen för mig själv, kan alltså fara till jobbet när jag vill, och smita tidigare om jag känner för det. Kan laga mat som bara jag tycker om. Välja om jag vill fara och träna (för annars är det Sebbe som tvingar mig). Jag har morgontidningen för mig själv. Jag behöver inte frysa om nätterna för hela täcket är mitt. Det är mycket prydligare här hemma, för det är ingen som grisar ner. Och jag kan leva jäkel när jag sjunger och härmar alla reklamer på teve. Något som annars inte riktigt uppskattas. Dessutom slipper jag pussas och kramas.

Öhh... Hmmmm...


Kom hem nu Sebbe. Jag saknar dig!