lindaosebbe

Jisses, va träningsvärk jag har efter gårdagens skoterkörning. Jag och brorsan stack ut redan vid 09.30, och lederna var precis nysladdade, så det kändes precis som att köra på E4'an. När dagen var slut skumpade vi istället fram i minifart då alla räcermaskiner (inklusive vi) kört sönder den.

Leffe fick sitta bakom medans jag körde hela tiden nästan. Absolut en av höjdpunkterna detta år! Vi är ju i princip uppvuxna på en skoter, och det är definitivt ett av våra största intressen. Så synd att jag och Sebbe inte skaffat någon än.

Skoterdemot i Stärkesmark lockade under tiden vi var där ett 150-tal skotrar från alla möjliga håll. Roligt att sätta grannbyn på kartan med såna här evenemang.

Lite blandade bilder från dagen:







Vi körde hem vid lunchtid för att ta en liten paus, och då fick Cindy åka skoter med mamma för första gången. Det var ingen hit! Hon grinade och skrek sig igenom den lilla bit hon åkte. Hon vart nog skrämd av det höga mullret tyvärr.



Stackars liten... Vi får ge det ett försök lite senare igen, eller så får hon sitta i pulkan tillsammans med Sebbe :)

Det verkar inte bättre än att vi är tillbaka i en skrik/gnäll/gråt tid. Den lugna och härliga perioden höll i sig 3-4 veckor, då Cindy varit på toppen humör. Nu fungerar ingentid, inget är bra eller duger. Tack och lov håller nattsömnen i sig. Sover härliga 11-12 timmar i sträck utan att vakna. Jag får ibland nästan sova fööör mycket, så det slår tillbaka att jag är helt energilös vissa tider på dygnet.

Lillungen har fattat galoppen med att stå själv också. Det övas triljoner gånger varje dag, och faktiskt har hon inte slagit sig en enda gång. Hur nu det går till? Ibland tappar hon ju balansen helt.



Ikväll har jag premiär för mitt gympapass, och det känns lite pirrigt i magen. Jag är laddad i alla fall, så det ska nog gå bra. Blir intressant att se om man ens orkar med sitt eget pass, då det är en helt annan sak att stå i en stor gympasal än hemma i vardagsrummet och öva steg och takter. Wish me goodluck.

Höll just på att gå igenom gamla skivor för att försöka hitta ytterligare ett gympapass jag gjort. Hittade istället massa bilder från året då jag bodde i Usa. Där var jag med i skolans danceteam (inte cheerleading alltså), då vi tränade varje dag efter skolan var slut. Trots det, gick jag upp nästan tio kilo på tio månader. Det kändes inte ett dugg roligt. Däremot var det såå roligt att dansa!

Vi kom tvåa i Iowa State Championship, vilken känsla!

Vi uppträdde på de flesta basket- och fotbollsmatcher, och reste runt i hela staten för att dansa.






Vi bytte outfits inför varje uppträdande, och den ena var roligare än den andra. Alla bilder är från 2003/2004, då jag var 17 år.

Då har jag bokat en tid hos tandis, efter alldeles för lång tid. Jag kan tänka mig att jag-är-gravid-och-kan-unna-mig-allt-och-nu-har-jag-fått-barn-och-måste-gratta-mig-själv-gottandet har satt sina spår. Det kommer bli snordyrt, men nu känner jag mig tvungen att gå dit.

Här hemma är jag alldeles svettig när lillan går och lägger sig, för då kör jag igång musiken och hoppar runt med gympapasset. Tur att vi inte har några grannar alldeles inpå som kan spana in.

Bäst att återgå till studsandet!

Det är skönt att man har en babyvakt, och en dotter som är så duktig på att sova på dagarna. Vi drog på oss kläderna under tiden hon hade sin naptime och gick ut. Vi röjde upp i carporten och skottade en massa snö (läs: Sebbe). Jag stod mest bredvid och babblade.



Vi känner en klar skillnad då vi har en massa snö upp mot väggarna som isolerar och håller värmen nere i källaren. Tyvärr har vi bara 2-glas fönster på nedervåningen, som det drar en hel del från, och det problemet är ju inte lika lätt att lösa. Förutom att byta ut dom förstås.

Ikväll väntar vi besök från grannbyn. Fram tills dess tar vi det lugnt i soffan, för Sebbe har redan stoppat in steken i ugnen som vi snart ska hugga in på.

Ganska precis när jag och Sebbe hade träffats för över fyra år sedan tog jag med honom till slalombacken. Han hade knappt stått på ett par skidor och kastade sig handlöst ut nerför backarna. Allt gick bra, och han var en riktig stjärna som tur var. Nu längtar jag tills vi kan ta med oss Cindy och lära henne åka med oss.

Jag har föreslagit att vi ska stoppa ner henne i en sån där ryggsäck och åka med henne, men Sebbe verkar lite för feg, och det är väl kanske lika bra utifall man skulle trilla.


Våren 2008.

Jag var förresten och rotade i lite lådor häromdagen, och stötte då på dessa godingar. Tycker det är en frän inredningsdetalj med något riktigt oväntat, men jag har ännu inte hittat någon plats att ha de på.

Tills dess letar jag vidare...

Ända sedan vi flyttade hit har jag varje termin blivit tillfrågad att leda gympapass. Det är inte först nu som jag känner att jag har tid. När vi var nyinflyttade ville vi hålla på med huset, när jag var gravid kunde jag ju knappt röra mig, och så länge som jag har ammat så har jag tackat nej. Nu känner jag mig på g, och har precis plockat fram ett gammalt pass jag haft liggandes sedan 2007. Det året utbildade jag mig till hälsocoach, och under den tiden satte jag ihop en hel del olika träningspass. Musiken känns inte så update, men den ska jag byta ut.


Våran examen 2007. Lägg märke till mig; nummer fem från vänster! Tokbrunt hår, och på strålande humör.

Ett halvår senare träffade jag Sebbe, och tills dess hade jag skaffat mig blont hår igen :)

När jag fyllde år fick jag Sagaforms ugnsform från serien Season av mamma. På nyårsafton fick vi en överraskande present av henne igen bestående av en pajform och kanna från samma serie. Mycket fina!