Det verkar inte bättre än att vi är tillbaka i en skrik/gnäll/gråt tid. Den lugna och härliga perioden höll i sig 3-4 veckor, då Cindy varit på toppen humör. Nu fungerar ingentid, inget är bra eller duger. Tack och lov håller nattsömnen i sig. Sover härliga 11-12 timmar i sträck utan att vakna. Jag får ibland nästan sova fööör mycket, så det slår tillbaka att jag är helt energilös vissa tider på dygnet.

Lillungen har fattat galoppen med att stå själv också. Det övas triljoner gånger varje dag, och faktiskt har hon inte slagit sig en enda gång. Hur nu det går till? Ibland tappar hon ju balansen helt.



Ikväll har jag premiär för mitt gympapass, och det känns lite pirrigt i magen. Jag är laddad i alla fall, så det ska nog gå bra. Blir intressant att se om man ens orkar med sitt eget pass, då det är en helt annan sak att stå i en stor gympasal än hemma i vardagsrummet och öva steg och takter. Wish me goodluck.