Amning

Lika jobbigt som det har varit att hela tiden försöka behålla sin mjölkproduktion, lika jobbig kommer denna skillsmässa bli att avsluta den. Efter 6 månader av helamning, och 4 månader av delamning, tycker jag nu att jag har gjort mitt. Cindy har inte på något sätt visat att hon vill sluta, vilket gör det lite jobbigare för mig och har fått mig att hela tiden skjuta på beslutet att lägga ner det. Nu är jag precis inne på slutet, och har bara någon vecka kvar innan min mjölk är helt slut.

Jag är glad och tacksam att allt har funkat som det ska, och stolt över att jag kämpat mig igenom sjukdomar och flera, flera mjölkstockningar, då jag bokstavligen helst har velat lägga mig ner och dö. Med stöd och uppmuntran från Sebbe har jag tagit mig igenom dem, och kunnat fortsätta.

Man har dragit fram tuttarna på de mest konstiga ställena och i de mest knäppa situationer, men samtidigt har inget känts mer naturligt. Det är en häftig grej att ens lilla bebis växer och utvecklas på mjölk man själv producerar.

Nu ska jag försöka njuta av att stressen, som det faktiskt innebär med amning, snart är över. Och gratta mig själv för att jag varit så duktig! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0