Sitter och kollar på "Drömmen om ett barn", och man blir alldeles matt i kroppen när man följer dessa par som gång på gång får negativa besked. De som kämpar och kämpar, men som ändå inte lyckas. Oftast vet de inte ens vad orsaken är.

Man sitter och håller tummarna för deras skull, och blir helt överlycklig när det tillslut pickar ett litet hjärta inom dom.

Precis som vi var helt överlyckliga när Cindy låg i min mage. Skänker en tanke till alla dom där ute som kämpar!


2,5 vecka innan våran skatt kom till oss.