Nog vart det en rätt annorlunda sits vi hamnade i efter Sebbes besök hos professorn på idrottsmedicin. Karln är sjukskriven de följande tre månaderna, och har det inte blivit bättre efter det planeras det in en operation. Ända sedan i november har han skickats runt hos olika läkare, varit på röntgen, väntat på remisser, träffat flera sjukgymnaster, men det var inte förrän en verkligt vettig läkare skickade honom upp till den här professorn som det verkligen hände nåt. Och som det vart! Enligt den doktorn skulle egentligen Sebbe haft gips och gått på kryckor, han har alltså blivit helt och hållet feldiagnostiserad under hela den här processen och fått felaktiga instruktioner av sjukgymnaster som nu har förvärrat Sebbes skada.

Känner mig så förbannad på dessa människor som faktiskt har låtit Sebbe lida så här länge och dessutom gjort det värre.

Nu blir det alltså att gå hemma båda två. Visst är det en perfekt tid då det nalkas sommar och särskilt nu när Cindy är lillbebis, men vi kommer verkligen inte kunna leva något lyxliv (vilket vi såklart inte gjort tidigare heller), utan det blir nu till att tänka om helt.

Så inge mer träning för mr. S, helst inte gå i trappor (good luck, vi har tre våningar liksom (!)...), inte lyfta tungt, inga vridningar, inge böja sig ner. Helst ska knäet vara helt rakt all the time.

Nu ligger i alla fall gubben utslagen på soffan, precis som lillan som inte sovit särskilt bra idag.

Jag har börjat tjuväta på godispåsen och ser fram emot att sällskapa mig med dom lite senare.

Trevlig helg!


Tröttfia! Det ser nästan ut att skymta en tand där inne i gapet, men så är inte fallet ;)