Vi är inne på femte dygnet av sjukdom. Cindy har tack och lov inte spytt något idag. Igår var hon så ynklig att minsta lilla tesked av vätskeersättning jag stoppade i henne kom upp på en gång. Hon var så dålig att hon knappt orkade lyfta huvudet, och skrek hysteriskt för att hon var så hungrig. Efter ett 15-tal kräkningar åkte vi in på barnmottagningen. Då hade hon piggnat till lite, och läkaren konstaterade att hon inte var uttorkad, förutom att huden börjat synas lite torr.

Natten gick bra, och jag väckte henne var tredje timme för att ge henne vatten, och till och med lite välling som hon fick behålla. Hon börjar bli en riktig smalis, då det på sjukhuset också konstaterades att hon gått ner 650 gram. Och mer lär det tyvärr bli då hon bara får i sig lite, lite vätska åt gången.

Själv satt jag med tårar som rann i princip hela förmiddagen igår. Man mår så dåligt när ens lilla hjärta är så sjuk. Man önskar att man kunde byta med dom.



Sjuklingen igår och idag.

Hon sätter sig upp med jämna mellanrum för att kolla att jag är i närheten och lägger sig sedan och slumrar eller bara myser. Vill annars sitta i famnen hela tiden.

Nu vaknar hon igen!