Imorse såg jag att den femte tanden spruckit igenom, och för oss innebär det katastrofblöjor. Vid varje tandsprickning har det blivit likadant, och det känns verkligen ovanligt att måsta tvätta kläder och rygg på Cindy som annars sätter sig på toa. Usch.

Sebbes killar vann båda matcherna i stan, så han ringde upp och bad jag och Cindy vara klara så skulle han bara komma och hämta upp oss för vidare transport till vänner i Stärkesmark. Med maten i bilen, så rullar vi just in på deras gård när kaskadkräkningen sätter igång. Hej och hå. Spya i hela bilbarnstolen, overallen, ja överallt. Cindy somnade en minut efter att hon var klar, och vi fick helt enkelt bara vända om hemåt och börja sanera unge och bil. Nu sover hon, och jag hoppas verkligen inte att det är magsjuka, för det är det värsta som finns! Våran nyårssjuka får räcka ett litet tag till tycker jag...