Här krävs verkligen en uppdatering! Passar på nu när Cindy ligger och sussar.

Förra torsdagen hade vi turen att bli bjudna på grill lunch hos vänner när vi ändå var och gjorde ärenden i stan. Under fredagen hade vi grill knytis med andra bekanta hemma hos oss, och på lördagen var det dags för cykelfest här i byn. Den kvällen var en av de bästa och roligaste på jätte länge. Och viktig framför allt, då vi är hyffsat nyinflyttade och behöver träffa folk och knyta kontakter. Vi hade blivit tilldelade förrätten, och fick sedan öppna kuvert under kvällen för att ta reda på vart vi skulle på varmrätt, respektive efterrätt. Så hela kvällen var oerhört spännande då vi inte visste hos vem vi skulle till. Vi hamnade både här i Tväråbäck, och sedan ute i Stärkesmark i en jätte fin sommarstuga. Vid halv tio då alla måltider var avklarade träffades hela gänget som varit med på en gemensam efterfest i byastugan. Jag och Sebbe var inte hemma förrän halv två, och då kände vi oss verkligen som just Linda och Sebbe, och inte bara som föräldrar.

På tal om det så hade vi barnvakt för första gången den kvällen. Pappa och Birgitta kom till oss och tog hand om Cindy, och det hela gick toppen. Med tanke på att Sebbe inte heller får cykla, så passade det ypperligt att pappa fick skjutsa runt oss under kvällen. Jag hade pumpat och pumpat så Cindy skulle få mat, och jag kunde till och med dricka nåt vin- och ölglas, och sååå gott som det smakade efter ett uppehåll på över ett år :)

På morgonen när lillan ville upp kunde vi inte sluta pussa på na, för vi hade verkligen längtat efter henne. Jag tyckte till och med att det var jätte jobbigt att lämna henne, och kunde inte hålla tårarna tillbaka, men det gick som sagt jätte bra!


Hade vi kunnat cykla hade det definitivt sett ut så här! Och innehållet hade helt klart varit
något annat än vatten ;)

Nu till något helt annat...

Självklart fick jag ont i ryggen/bäckenet när jag fick gräva ner äppelträdena, så har varit tvungen att gå till en naprapat, och ska dit igen imorgon för att försöka räta till det onda. Det är typiskt när man har tagit det lugnt och gått igenom en graviditet och förlossning, och sedan tar man i för allt vad man har och gräver och vrider och gör illa sig. Vad tänkte jag med egentligen? Nog borde jag ha haft vett att veta att kroppen inte skulle tycka om den sortens ansträngning. Jaja, får hoppas att naprapaten får till det den här gången.

Å våran lilla Cindy blir såklart större. Hon älskar att hålla i sina fötter, och helst stoppa in dom i munnen. När hon kom på att det inte bara var händerna man kunde smaska på, så vart det ännu mer roligt. Hon rullar runt från rygg till mage så fort hon bara får ligga på en filt. Har blivit jätte stark i nacken, och är en riktig bustjej som älskar när pappa leker med henne, och skrattar gärna till lite då och då.



Är fortfararande den här snälla tjejen som sitter nöjt i någons knä och bara spanar runt. Låter mamma och pappa sova på nätterna, äter bara en gång per natt, och vaknar oftast vid åtta eller nio på morgonen. Någon dag har varit ett undantag då det varit lite mer gnäll och skrik, men det händer väldigt, väldigt sällan.

Nu ska jag och snubben se några avsnitt av Desperate Housewifes som vi tyvärr har fastnat för. Är inne på säsong 3 av 7 så vi har en del kvar att plöja igenom.