Det blir en massa snack om bebis just nu. Förmodligen för att det är det som upptar den mesta av tankeverksamheten. Inatt vart det inte alls många timmars sömn. Det började med mina vanliga sammandragningar, som dessutom vart smärtsamma. Så jag låg och pustade, stånkade och stönade och tog mig igenom flera på rad. Tyckte dock inte att de var regelbundna. Lyckades somna om ett tag, men för att sedan vakna och börja om. Låg och funderade på om jag skulle säga nåt till Sebbe, och svaret blev alltid nej, nej, nej. Absolut inte. Onödigt att väcka upp honom. Tillslut slank det ur mig ändå, dumma mig. Efter det kunde inte heller han sova, så jag förstörde hans sömn också.

Nu på morgonen känns allt som vanligt igen. Inga tecken på värkar eller nåt. Kanske fick böta för att jag sprang omkring så mycket igår, och att jag tog promenaden till bussen på E12'an. I normala fall kanske det tar 10 minuter att knata dit, men nu kan jag hålla på upp emot en halvtimme. Jag som inte ens fick ta promenader för läkaren. Tittar ut nu genom fönstret på en strålande sol och önskar att jag kunde gå ut.

Snart är mr. S på väg hem, för vi har första föräldrautbildningen nu på eftermiddagen.