Sebbe är dyngsjuk. Imorse såg han mer död ut än levande. Helt kritvit i ansiktet och seg som tusan. Han har dock kämpat sig igenom en jobbdag. Får se om han känner sig piggare tills imorgon. Nu har han sussat i soffan ett bra tag. Kom just på att en av hans graviditetssymptom är att han börjat snarka som den värsta snubben i världen. Jag står inte ut, så imorse begav jag mig ner till soffan halv fyra. Kunde inte somna om förrän vid åtta. Då var jag rätt less.

Överhuvudtaget är våra sömnrutiner helt åt skogen. När Sebbe vill sova för natten är jag piggare än någonsin. När han äntligen somnat kan jag ändå inte somna för han snarkar som tio män tillsammans. Sedan springer jag på toa minst fem gånger per natt och väcker honom. Vaknar dessutom upp flera gånger av att jag har bildat stora pölar av tuttmjölk i sängen, och då kryper jag närmare honom för att undvika dom värsta fläckarna och väcker honom ännu fler gånger.

Hoppas John Blund är snällare mot oss inatt.