Har äntligen kommit igång igen med mitt scrapbookande. Nu har jag ju dessutom ett väldigt roligt ämne att scrappa om, våran lilla Cindy såklart. Har införskaffat ett nytt album och lite nya dekorationer, och mina pysselfingrar går för fulla muggar här hemma. Har framkallat bilder via nätet, och fick som ny medlem 100 bilder gratis, vilket inte var helt fel. Nu ska här minnas graviditeten, tjockmagen och lillgumman som äntligen ploppade ut.

Igår la mannen om däck på två bilar, och startade upp en tredje för säsongen. Jag höll mig inomhus och såg till att skruttan fick mat och mys. På kvällen vart vi bjudna på supergod mat hos Anna och Micke. Hade en riktigt trevlig kväll tillsammans. Hade stoppat ned pyjamasen till Cindy, så kunde i princip bara plocka upp henne ur overallen och direkt ner i sängen när vi kom hem. Hon sov därefter till 05 innan hon var hungrig. Försökte få henne att somna om, men det verkade som att det var en hel massa knorr i magen, så hon slumrade bara till några gånger fram och tillbaka till klocka åtta då vi gav upp och helt enkelt gjorde morgon.

Och idag hände det som vi kanske har väntat oss ända från dag ett... Ett grinande av dess like. Helt plötsligt vaknade hon upp från sin korg och gallskrek, och sedan följde 20 minuter av skrik och grin. Det fanns ingenting som hjälpte, och hon var stel som en pinne, skrek sig hes och det bara rann tårar på henne. Jag grinade med henne, och det bara skar i mammahjärtat. Under dessa 6,5 veckor har hon aldrig gråtit mer än säkert en minut i sträck, utan hon har varit så snäll och nöjd. Det var helt klart magen som spökade. Undrar vad jag har ätit som kan ha gett henne magont?

Nu hoppas vi att det dröjer till nästa gång hon får det så jobbigt...