Det är fruktansvärt hur nätterna har tett sig nu när man har bebis i magen. Dessa jäkla mardrömmar som jag bara vill ska ta slut. Inatt hade jag en mördare efter mig som skulle sticka kniven rakt igenom magen. Sebbe var dock min räddare i nöden som kom och slog ner honom och min förman kastade sina bilnycklar till mig så att jag kunde fly. Hur det gick för dom sedan vet jag inte för jag vet bara att jag vaknade i panik och skrek och höll mig för magen. Hoppade upp ur sängen och Sebbe fick lov att hämta igen mig.

Inga mer mini-bebisar och inga fler mördare nu =(