Lyxvecka med en grotta

Nu är man äntligen hemma! Kursen på Höga Kusten var riktigt bra, och jag känner definitivt att jag lärt mig en massa som jag kan ha hjälp av på jobbet. Vi pratade försäkringar, kollektivavtal, arbetsrätt m.m. Kursarna var jätte trevliga och det kändes nästan vemodigt att säga hejdå.

Kursen kallas dessutom 10-kilos kursen, och inte är det så konstigt då vi ätit världens godaste mat och fika jämt. Fick problem med halsbränna och sura uppstötningar, vilket inte alls var speciellt trevligt. Har ännu inte vågat ställa mig på vågen, men det blir nog en titt senare...

I tisdags var hotellet överbokat, och enligt dom själva hade de ordnat till ett riktigt bra ersättningsställe för våran grupp. Vi bussades iväg, fick ta färjan över till Hemsön och därifrån åka cirka 2-3 mil till på en av de smalaste vägarna jag åkt på. Till slut var vi tydligen framme, men hur mycket vi än kollade runt omkring oss såg vi inget hotell överhuvudtaget. Vi var ute i skogen och det fanns inte det minsta till ljus någonstans. En "guide" bad oss följa med i det becksvarta mörkret och vi snubblade och föll över rötter med resväckorna i hand. Väl framme var det inte alls ett hotell, utan en grotta!

Hemsö fästning var europas mest topphemliga militärförläggning fram till 1989 och där skulle vi övernatta. Efter att vi blivit inackorderade i dubbelrum med sängar från 50-talet och fått oss en rundvandring för att kolla på kanoner och sändningscentraler och allt möjligt och det var dags att sätta sig ner och äta middag brast det för mig och jag var tvungen att gå därifrån. Att ingen hade kunnat berätta vart det var vi skulle, och jag blev så arg, besviken, rädd att tvingas vistas 36 meter under marken med ingen som helst mobiltäckning. Att vara i sjunde månaden där ingen kunde komma och rädda mig och bebis om något skulle hända. Lillan hade hunnit dö innan ambulansen skulle komma på plats, så jag svor och grät ett bra tag innan jag bestämde mig för att allt skulle gå bra. Mina kursare var snälla och de gav mig det enda singelrummet med tanke på kissereriet på nätterna. Kvällen och natten slutade dock bra, förutom den 65 centimeters stålsängen med en knappt befintlig madrass. När jag vaknade kändes det som att höften hade gått av.

I normala fall hade jag jublat över ett sådant här äventyr. Jag är ju ändå rätt så van med tanke på att jag varit med i FBU (frivillig befäls utbildning) under två år. Att spana in kanoner och äta ur snuskburken är ju riktigt spännande, men tyckte helt enkelt att det vart för mycket med en liten bebis i magen.

Nu är jag i alla fall hemma, och allt har gått bra. Är redan i vecka 26 =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0