Båda vi två som bor här på åttan har ganska höga ambitioner när det gäller vad vi vill åstadkomma med vårat älskade hus. Jag är dock den som gillar att planera, och kan ibland ha väldigt svårt att rucka på sådant som har bestämts. Särskilt när saker ska göras. Den här veckan, som vi faktiskt har planerat för länge sedan gick i stort sett ut på att få i ordning på jordgubbslandet, som jag tidigare sagt var helt igenväxt. Det ska vi fortsätta med i helgen. Nummer två på listan var att få iordning på altangolvet. Det skulle slipas och sedan lackas för att bli glänsande fint. Idag hämtade jag upp en makapär på 55 kg och stuvade in i bilen. Vi skyndade hem efter jobbet, slängde ut (ja ja, bar ut) allt från altanen, stoppade in kontakten i uttaget (som man ska göra), och vad händer? Jo, säkringar flyger hit och dit och överallt och hela elsystemet fräser åt oss, hatar oss, vänder oss totalt ryggen. Om ni är sugen på att höra en brutta svära och leva djävul kan ni komma hit ikväll. Jag blir så förbannad när saker inte fungerar. Vi drog över den där slipmaskinen till grannen och inte där funkade den heller, så något är ju väldigt fel med den där grejjen. Nu är dom ju inte alldeles jätte billiga att hyra heller och köra en sån där klump fram och tillbaka utan att ha fått något gjort skär ju i hjärtat. Jag ska då definitivt inte betala ett öre för en sån där värdelös pryl. 

Vi verkar få skjuta upp att njuta av ett underbart altangolv ett tag till.