Igår frågade dom efter träningen om välkomstkommitén skulle kunna få komma förbi hos oss ikväll. Och det skulle ju gå bra såklart. Hela natten och dagen har Sebbe surat och fasat över att dom ska komma hit. Vi panikkörde hem efter jobbet, kopplade på släpet och fyllde hela det med skrot som vi samlat i en enorm hög på altanen. Så otroligt skönt att få det bortgjort. Nu har vi varit duktiga och varit med allt på återvinningen. Hem igen och slänga ihop en snabb middag, samtidigt som jag sprang omkring och fixade och städade iordning hela huset. Fram med bullar ur frysen, sätta på espresso maskinen, tända ljus, duscha och byta om till finkläder. Sen sätta sig ner i soffan och se så där ickestressat bekväm ut. Som att det var det var helt naturligt att det skulle komma en kommité hem till en.

Och kan ni förstå, dom ställde sig i dörröppningen och sa 'Välkommen hit till underbara Tväråbäck', slängde några nybakade bullar i handen på mig och en massa broschyrer till Sebbe. Sedan pratade dom tre minuter om att allt är bra här, och sedan drog dom. Haha. Sebbe jublade. Och jag vart besviken. Så mycket sjå för det där lilla. Jag hade ju planerat att visa upp hela huset, förklara varenda liten detalj, och så skulle dom säga 'åh, va fint ni har det', och jag skulle suga åt mig allt beröm. Sedan få duka fram en massa fika och känna sig extra huslig. Men nada. Istället smällde vi i oss alla bullar och fika själv.

Nu ska jag gå och byta om från mina 'finkläder' och ta på mig en sunkig pyjamas istället. Så spännande vart den kvällen.